Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Jag har alltid beundrat och prisat markens örter, men jag har haft svårt att lära deras namn. När jag stundom strör in några blomsternamn i mina dikter, sker det endast för färgens skull, fast jag vanligen inte vet, vilken färg just den blomman har. Jag hoppas på slumpen och tror på dess goda smak.
Med Leo är det, som du vet, en helt annan sak. Han förstår... |