Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Där ligger han.
Herr Markurell låg på rygg med händerna knäppta över bröstet. Ett tjockt, blommigt täcke dolde hans lekamen men längst ned stack fötterna fram, ovanligt stora fötter i smutsgula strumpor.
Plötsligt satte sig herr Markurell upp i sängen, vred huvudet åt höger och vänster, höll handen bak örat, lyssnade.
Trätrappan knarrade, den där förrädiska trätrappan. Även lektorn och adjunkten kunde höra den knarra.
Efter några ögonbl... |