Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ack, att jag hade ett litet, litet barns rena läppar och rena hjärta! Jag skulle bedja till dig, Fruktansvärde. Se, jag är ensam. där sitter min bäste vän och sover. Det svinet! Ja, även jag är ett svin, Herre. Människa född, svin vorden. Felet är således mitt och inte ditt. Men hur har det gått därhän? Nå, varför ska jag rota i det! Men hade jag mött henne för trettio år sedan, då hade jag varit en annan människa. ... |