Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han bet samman tänderna och gnydde av smärta.
Sockerbagaren tömde i sin bedrövelse glaset, som herr Markurell vägrat att tömma. Han sökte än en gång med vänliga ord och tafatta smekningar truga honom några droppar, men herr Markurell krossade glaset mot golvet och lät skosulan mala skärvorna till fint stoft. Perukmakaren såg med ogillande denna obehärskade smärta. Han tog en stol, satte sig framför Markurell och vi... |