Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Böjd och osäker tog han några steg från stolen utan att våga se någon av oss i ansiktet.
- Då får jag tacka för tjänsten, sade jag och satte mig vid bordet. (Seden fordrade, att den tilltalade då svarade: "Jag har endast gjort min plikt", men inte ens en sådan formalist som jag var på den tiden hade panna att hålla alltför strängt på konvenansen, då det gälld... |