Från: Kallocain (Sjuttonde kapitlet) av Karin Boye ...Men var finns de?
Då sprang jag upp och blev klarvaken och tänkte på Rissen, som hela tiden hade vetat vad som fanns i mig och trevat och sökt efter det, tills jag hade överlämnat honom åt döden. Jag stönade högt och tryckte mig häftigt till Linda... |