Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hon betraktade sina riddare, hennes riddare, betraktade gångbanans borgmästarsten.
Vad är det nu då, herr Markurell?
Än ett, än ett annat, men alltid förkrossande exakt och trovärdigt, ty herr Markurell hade sin kunskap från yppersta källor, perukmakar Ström, konditor Wedblad, stadsfiskalen, lektor Barfoth. "Det sista" var alltid de båda kamraterna Markurell-de Lorches sista bragd, skiftande med åren men aldrig uppbygg... |