Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Envar som satt sin fot i Wadköpings Högre Allmänna Läroverks kollegierum, skall förstå det fantastiska i herr Markurells tilltag. Envar som sett de åldriga, allvarliga möblerna, det åldriga, tunga, stolomkransade bordet med sin spartanska vattenkaraffin och sitt exemplar av skollagen, de vördnadsvärda porträtten av biskopar, rektorer, professorer och donatorer, han vet att detta inte är platsen för brunstekta kycklingar, rodnande rädiso... |