Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...Numera behövdes ingenting sådant. Standardvåningen - ett rum för de ogifta, två för familj - räckte gott åt alla, från de ringaste till de mest förtjänta. Huskökets mat gav mättnad åt generalen likaväl som åt den menige. Den allmänna uniformen - en för arbetet, en för fritiden och en för militär- och polistjänsten - var lika för alla, för man och kvinna, och för hög och låg sånär som på gradbeteckningen. Till och med den senare var egentligen inte grannare för den ene än för den... |