Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Kanske var det just det smutsiga historien som plågade honom mest - utan att han själv visste det. Tanken att Johan, sonen, gossen, för all framtid skulle omges av ett äktenskapsbrotts unkna, lömska, besmittade luft. Då nu denna tarvlighet ställde som ett led i den rättfärdige Gudens eller i Ödets eller - låt vara -i den Ledes planer, renades den från sin småaktiga meningslöshet. Den upphöjdes till rang och värdighet av gissel, et... |