Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Besinna det! Det är jämnt femtio år sen dess. Då fanns det minsann inga stentrappor och inte heller något utvärdshus. Utan bara en torparstuga. Men den var mycket nätt och målerisk, det må jag säga. Min salig mor, som tecknade utmärkt väl, hade sin skissbok med sig och gjorde en alldeles förträfflig teckning av torparen i dörren omgiven av sin hustru och sina barn. Ett mycket honnett och präktigt folk, fast jag nu inte precis minns, vad karlen hette. Tilda hette hustrun, ... |