Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Högmod går före fall, och ska man inte ha någon glädje av sina pengar utan bli sedd över axeln av en sån...
Hon fortsatte att utgjuta sitt hjärtas bitterhet allena, ty herr Markurell hade, snabb som en väluppfostrad kypare, skyndat ut i skänkrummet. Han ställde en sockerdricka och glas på bricka, tog konjaksbuteljen från vännernas bord, i det han mumlade: Gå inte, gå inte!
Han återvände nästan fjäskande hastigt till kontoret. Han ställde brickan ... |