Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Men fru Markurell avbröt:
Grevinnan menar att hon inte gjort mig något gott. Nej, det förstås. Men jag är mor, och det är ju något särskilt med det. Vad folk gör åt Johan, det gör de åt mig. Brukar jag säga. Och det är klart att jag vet, hur vänlig grevinnan varit mot Johan. Det vet hela stan...
Å, det är ju ingenting att tala om, mumlade fru de Lorche.
Fru Markurell betraktade henne med sina kalla, stora, vackra, döda ögon.
Visst är det att tala om, grevinnan. Och gud ska veta att h... |