Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Lagmannen lade armen kring hennes hals, tryckte huvudet intill sig och sa:
Du fjolla, trodde du att en tjuv kunde födas i min släkt? Har jag inte redligen vandrat inför min Herres ansikte?
För varje ord dunkade han henne vid högra tinningen med sin järnskodda käpp. Fall på knä, befallde han. Knacka nu med pannan mot golvet tills du finner det ställe, där Gud döljer sin barmhärtighet.
Hon stod nu upp... |