Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och bakom honom hängde det bistra porträttet av lagman Louis de Lorche.
Den där gubben, som jag aldrig sett annat än på porträtt och i drömmen - många, många gånger i drömmen! Han har gjort mig mera ont än någon levande varelse. När jag var liten pys skrämde han mig, så att jag inte vågade gå ensam genom rummet. Å, herregud, hur kan man se ut så där! Hur kan man titta på ett litet barn, en parvel med de där ögonen? En gång, då jag var tolv eller tretton år, steg ja... |