| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
vid1 träff i huvud-listan:
10 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för vid på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
Nedan visas bilder från DagsBild.se som kan sättas i samband med det ord (eller den söksträng) som du angett. Ordet (eller söksträngen) förekommer i beskrivningen av bilden (antingen som bildtext eller som ett nyckelord). Det betyder inte att bilden föreställer exakt det du söker men det kan ge en fingervisning om hur ordet används. Klicka på bilden för att se beskrivningen...
| 39 bilder från DagsBild.se matchar vid | SORTERING: BildID Bildtitel Datering [-] |
| |||||||||||
| |||||||||||
| |||||||||||
| |||||||||||
![[Klicka för större bild.]
Mannen vid trappan.
Vi var på väg ut på sommarsemester i Österrike.
---
Nyckelord:
trappa, mörk, dunkel, man, ung, hatt
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Tyskland][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Min ungdoms bilder][TEMAN - Österike 1990]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1990
BildID: 1A102-08xx](../../bilder/125pix/1A102-08xx.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Kvinnan vid ratten.
Bilar och bussar i Budapest.
---
Nyckelord:
bil, bilar, bilförare, bilist, bussar, busshållplats, busstation, förare, korsning, liten, människor, refug
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - motiv - objekt][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Budapest][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Budapest 1988][TEMAN - Min ungdoms bilder]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A099-14x](../../bilder/125pix/1A099-14x.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Slottet Buda i Budapest på andra sidan Donau.
Vid Donaus strand.
---
Nyckelord:
Buda, Donau, bil, flod, gata, slott, strand, strandpromenad
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Budapest][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Budapest 1988][TEMAN - Min ungdoms bilder]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A099-04](../../bilder/125pix/1A099-04.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Duvorna vid Hotel D](../../bilder/125pix/1A095-16.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Mannen vid Hotel D](../../bilder/125pix/1A095-11.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Mannen och Sacre-Cour.
Utsikt över paris takåsar från Centre Pompidou. Sacre-Cour vid horisonten.
---
Nyckelord:
balkong, himmel, horisont, man, moln, takåsar, tittar, utsikt, vy
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Paris][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Min ungdoms bilder][TEMAN - Paris 1988]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A092-07](../../bilder/125pix/1A092-07.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Utsikkt från Centre Pompidou över Paris takåsar.
Vid horisonten det nyare Paris med sina skyskrapor.
---
Nyckelord:
gammalt, himmel, horisont, modernt, moln, nytt, skyline, skyskrapor, takåsar, tradiotionellt
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Paris][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Min ungdoms bilder][TEMAN - Paris 1988]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A092-02](../../bilder/125pix/1A092-02.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Fotografen, åskådaren och reportern.
Trottoar vid Champs Elyse - tror jag...
---
Nyckelord:
TV-fotograf, fotograf, gatan, journalist, läser, nyfiken, nyhetsreporter, publik, reporter, tidning, trottoar, åskådare
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Paris][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Min ungdoms bilder][TEMAN - Paris 1988]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A089-20](../../bilder/125pix/1A089-20.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Mannen på bänken.
Trottoar vid Champs Elyse - tror jag...
---
Nyckelord:
begrundar, bänk, dam, dricka, dricker, gångväg, herre, kiosk, kvinna, lummig, läser, man, paus, spanar, sugrör, tidning, tittar, trottoar, tänker
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Paris][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Min ungdoms bilder][TEMAN - Paris 1988]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A089-19](../../bilder/125pix/1A089-19.jpg)
![[Klicka för större bild.]
Man i kavaj går över gatan.
Övergångställe vid Saint Michell-torget.
---
Nyckelord:
buss, dubbeldäckare, företräde, går, herre, man, övergångsställe
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Paris][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Min ungdoms bilder][TEMAN - Paris 1988]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A088-17](../../bilder/125pix/1A088-17.jpg)
"vid" - 75 exempel från den litterära världen.
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (LÄTTJA) av Karin Boye ... Över er skulden för allt ont som inte hindrades! Över er skulden för allt gott som inte gjordes! En tung börda! För er skull går världen under. Kör Av vårt eget hjärta blev vi uteglömda. Vid dess branta murar är vårt läger i natten. Vi är de från livet till skendöd dömda, törstande i dvala efter källornas vatten. Armarna slingrar vi hårt om våra knän, stelnade av spänning och inte av vila. Över murens krön vajar friska t... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Odyssevs vid masten) av Karin Boye ...mig, ni krigare, vid fartygets mast, dra till repen säkert och fast! Bud eller böner får ingen höra mer. Dödens frestelse åt mig, vaxet åt er. Vax i era öron, åran i hand - er kan inga sånger nå från farornas land. Tills vi är förbi och ni löser mig igen, har ni ingen hövding och jag inga män. Kung Agamemnon, Hellas hopp, skulle styrt - med stum vink och fast öronpropp. Aias skulle seglat vid odjurens sång djärv bland sina djärva mot undergå... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 7) av Lindbohm, Denis ...Vi uppmanar åter professor Gunnarsson att hålla sig till uppdraget, vilket är att åstadkomma vänskapliga relationer mellan Jorden och Chaan." Arvid kunde bara med en suck konstatera att han talat för döva öron. Vid denna tid hade Jorden koncentrerat all sin rymdutrustning till Chaanprojektet. Rymdskepp som innehöll laboratorier och verkstäder hade parkerats på säkert avstånd utanför systemet - så att inte radioaktiva ämnen plötsligt skulle visa sig vara li... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...Jag kan alltså kosta på mig detta enda nöje, även om det skulle bli det sista jag fick tillfälle till. Vid den tid då min berättelse börjar närmade jag mig de fyrti. Om jag för övrigt bör presentera mig, kan jag kanske tala om under vilken bild jag tänkte mig livet. Det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bild av livet: om hon ser d... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...detta, undrade jag för mig själv, han som stod Tuareg så nära och som själv varit så ivrig att få den nya lagen genomförd? Visste han om det? Kanske det rentav var han - - -? Jag hade ju ingenting med ryktet att göra, jag störtade mig i arbetet. Vid middagsbordet undvek jag inte längre att möta Rissens blick. Om han nu genomskådade mig, skulle det i alla fall vara för sent för honom att avvärja slaget. För övrigt hade jag en egendomlig känsla av att han inte var riktigt verklig. Det som sat... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ... Jag kramar käppen och tar ut stegen på vägen, som här ligger våt och smörjig i skuggan av ett skogsband, jag plumsar genom pölarna utan att bry mig om att leran stänker högt upp på byxbenet - en skolpojke som rymt från skolan! Vid vägkanten ser jag en liten rörande scen. Snön ligger kvar i ett band, och ett litet stycke framför bandet, bara tre till fyra meter, ha de första krokus stuckit upp sina klara huvuden. Det är alldeles förvånansvärt hur liten latituden mellan död... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...så jag satte mig ner och skrev den ursäkt jag skulle be att få framföra i radio: "Jag, Leo Kall, anställd vid 4:e kemistadens större laboratorium för organiska gifter och bedövningsmedel, experimentella avdelningen, har en ursäkt att framföra. Vid ungdomslägrets avskedsfest för utkallade arbetsanställda den 19 april detta år begick jag ett svårt missgrepp. Gripen av ett falskt medlidande, ett sådant som utgår från beklagande av den enskilde, och en falsk heroism, en sådan som med förkärle... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 1) av Lindbohm, Denis ...Kineserna tyckte inte att det var lönt att ge ut mindre upplagor. Under hundratusen exemplar - då var det ju jämförbart med väggtidningar och stencilutgåvor. Vid denna tid var det sedan länge slut med det överhängande krigshotet mellan Ryssland och Kina, sånt hörde 1900-talets mörker till. Men fortfarande pikade ryssar och kineser varandra och kineserna gjorde stort nummer av att Ryssland bara orkat med ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Herr Markurell smällde igen dörren, smått förargad. Vid niotiden kom perukmakar Ström och konditor Wedblad, båda i samma ärende. Perukmakaren hade tio, konditorn femtio aktier i Förenade Metall. Skulle de sälja? Herr Markurell gav konditorn stora beställningar för aftonens fest och lät raka sig av St... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Först efter hennes död började han kalla henne Tea, en sammanfogning av initialerna. Och stiftade till hennes åminnelse föreningen "Jesu Krubba". Vid tiden för Markurells intåg i Wadköping bestod föreningens styrelse av följande illustra personer: landshövdingen, baron Rüttenschöld, ordförande, häradshövding de Lorche vice ordförande och kassaförvaltare, lektor Barfoth sekreterare samt vidare... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Kommer du ihåg gubben Nanking på institutionen? Han brukade säga, att om vi bara kunde föreställa oss vad, som skedde, i påtagliga bilder och sedan höllo fast vid, att bilderna var felaktiga, skulle det gå lättare att arbeta. Det var nästan, som om Tore var generad för sitt resonemang. Plötsligt kom jag ihåg, att jag hade en särskild avsikt med mitt besök på laboratoriet. - Säg Tore, sade jag, tror ... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 2) av Elfred Berggren ...Tore var en sådan. Ofta bli de redan från början betraktade ungefär som Israel betraktade sina profeter, åtminstone blev Tore det. Redan vid unga år var han den, som alla fäste sina förhoppningar vid, och som också såg ut att infria dem. Han är ett odisputabelt geni. Allt vad han rörde vid, alla experiment han gjorde, alla tankar han framkastade, fördjupade våra gamla synpunkter eller gåvo helt nya. De verkade befruktande på angränsande områ... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...Kanske det rentav är fångenskapen, som har gjort mig lättsinnig. Mina levnadsvillkor nu skiljer sig obetydligt från dem jag levde under som fri man. Maten visade sig vara knappt märkbart sämre här - det vande man sig vid. Britsen visade sig vara något hårdare än min säng hemma i Kemistaden n:r 4 - det vande man sig vid. Jag kom något mera sällan ut i fria luften - det vande man sig också vid. Värst var skilsmässan från min hustru och mina barn, särskilt som jag ... |
| Från: De älskade film (Kap 6) av Tidholm, Thomas G ...En festival som denna är en organisatorisk triumf. Hundratals människor gör sitt arbete i det tysta. Festivalchefen i sin karakteristiskt stukade hatt leder en organisation som kan liknas vid... vid... en spettekaka! Disciplin och spontanitet, innehåll och form förenas här till en helhet som är på samma gång solid och genomsläpplig, full av ljus. En organisk helhet som endast kan styras intuitivt, men annars är bortom all kontroll. D... |
| Från: Kallocain (Elfte kapitlet) av Karin Boye ...vara a) värdiga till utseendet, och vidare b) ändamålsenliga. - Längtan efter att känna sig uteslutande som redskap för ett högre ändamål är en drivkraft att räkna med långt utöver gränserna för den heroiska typ jag hittills har uppehållit mig vid. Ingen kan gärna på allvar tro, att hans liv har ett värde i sig själv, som sådant. Ska man tala om värdet av ett liv, måste det tydligen vara ett värde för något som ligger utanför individen. Vilken dag, vilken timme av vårt liv vågar vi uppfat... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Johannes stod på en dryg meters avstånd från Maria, och det hela var förtjusande, korrekt och behagligt. Herr Markurells vrål och klapphusapplåder hade man för länge sen vant sig vid. De följande veckorna drunknade i julstöket, men då det förnäma Wadköping dagen efter trettondagen återtog sina regelbundna middagspromenader, kunde ingen människa undgå att se, uppmärksamma, ana och förstå. För första gången på sju år (enilgt ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ...Allt som hänt vid besöket på andra planeten fanns bevarat i inspelningar. Men de ord som yttrats av infödingen Svornjel visade sig vara helt obegripliga. När de fyra männen - Arvid, Steiger, Grof och Leboyer - efteråt lyssnade på ljudupptagningarna kunde de till sin häpnad inte förstå ett enda ord av Svornjels yttranden. De hörde sina egna röster, men när Svornjel talade hörde... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Nietzsche: Den nye Kolumbus) av Karin Boye ... Jag är vigd åt vida vatten. Genua sjönk vid himlens rand. Hjärtat kallt, och hand på ratten! Hav och hav - och kanske land? Färdiga! Bakom oss blinkar sista gången denna kust. Framåt! Se, ur fjärran vinkar oss en död, ett mål, en lust.... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 7) av Elfred Berggren ... Tore öppnade en dörr in till ett litet rum vid sidan: - Här har jag vågarna - ett par goda analysvågar och en grövre - och mikroskopen, och den dörren för till en fotografisk mörkskrubb. Jag visade på en instrumenttavla, som upptog en hel vägg i vågrummet. Den var fullsatt med elektriska m... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ...De tittade öppet på honom, men inte särskilt nyfiket och de begapade honom inte. De talades vid och han kunde förstå deras ord. De talade om honom. - Professor Arvid Gunnarsson? Långt namn. Tre olika namn, inte sant? - Det första säger vad han är. Det andra är hans eget. Det tredje är släktnamnet från den ena föräldern. Han gick lång... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ...Det är onödigt. Arvid sände omedelbart rapport och "Braun" togs bort ur omloppet och parkerades bortom "Trygve Lie". Det nästa som hände var av betydligt sensationellare art än en psykisk spärr. Vid en rutinkontroll av en fusionstorped upptäcktes att dess nukleära element inte längre var radioaktiva. Man gjorde genast en omfattande undersökning och kunde konstatera att det radioaktiva elementet förlorat sin radioaktivitet fullständigt. De... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ett tjugutal småpojkar hängde på det väldiga trädets översta och yttersta grenar. I skrevet, där almen delar sin stam i tre, satt två femteklassister, vilkas uppgift var att samla och tyda de ofta dunkla viskningarna i trädets krona. Och vid trädets fot stod ordningsmannen i första ringen, en gosse, som redan hade glasögon, och utdelade oraklets svar, kommenterande och förklarande vad som för det olärda Wadköping kunde vara svårt att fatta. Examen var slut; lärare och censorer rådp... |
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Fast jag erkänner, att jag nog helst skulle velat tala med er ensam. Onekligen en lösning. Jag ringde på närmaste dörr. Där bodde en personalläkare vid Experimentlaboratoriernas matsalar; jag visste just inte mer om honom än hur han såg ut och att han och hans hustru ibland grälade något för högljutt för de tunna mellanväggarna i huset. Då jag ringde, öppnade han själv med rynkade ögonbryn, och... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 6) av Lindbohm, Denis ...När Arvid lämnade detta bud till Huat hamnade denne i en svår situation. Han blev tvingad att förklara för Arvid, ansikte mot ansikte om än 80 miljoner kilometers avstånd låg mellan dem, varför Jorden krävde detta. Arvid blinkade inte ens vid den råa beskyllningen. Han var en lydig springpojke och gick direkt till chaanjel. Men chaanjel vägrade. De tänkte inte låta sig dras in i några dumheter. Om Jorden inte trodde på Arvid så fick väl Arvid lämna planeten. Någon annan skulle inte... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 7) av Lindbohm, Denis ...Om han avled på Jorden skulle ändå ingen annan godtas. Det var som chaanjel på sitt sätt livförsäkrade Arvid och han var medveten om det. Sedan kom nästa fråga ur rymden: Tillät chaanjel att rymdskeppet "Pax" gick ner vid samhället för att hämta upp Arvid? Ja, givetvis tillät chaanjel detta. Hur skulle Arvid annars kunna lämna planeten? Då kom nästa fråga: Eftersom Arvid skulle vara borta från Chaan i två och ett halvt år, ville då inte några chaanjel göra Jorden... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...Ingen kan ha så mycket aktning och så mycket självaktning, att han inte vill ha mer. På det mest förandligade, det mest luftiga och ouppnåeliga av allt vilar vår fasta samhällsordning trygg för alla tider. Så stod jag i funderingar vid metrons uppgång och såg som i en dröm vakten gå fram och tillbaka längs den taggtrådskrönta distriktsmuren. Fyra tåg hade kommit, fyra gånger hade skarorna strömmat upp i dagsljuset, då äntligen Linda passerade spärren. Jag skyndade fram till he... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 2) av Lindbohm, Denis ...I händelse expeditionen riskerade att övertas och möjligen bli till fara för Jorden skulle skeppen sprängas. Lee Chwee Huat skulle egentligen varit generalsekreterare i FN, men hade avträtt av just vid den tiden svåra personliga skäl. Han var ansedd som en sällsynt väl balanserad person, som aldrig någonsin hade tappat fattningen. Han borde inte göra det nu heller. Jorge Lizzaralde hade haft flera höga poster inom USA:s regering och gjort si... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 2) av Lindbohm, Denis ...Det blev en stad, som låg i en vidsträckt dal. I dalen växte en mängd glesa skogsdungar. Där flöt en bred flod, som bildade en kilometerstor sjö. Vid sjöns östra strand låg en stad. Skeppet gick ner på en grässlätt mellan dungarna tre kilometer från staden. Eftersom klotformen var lämpligast för både gravidynen och XD-transitorn var alla rymdskepp klotformiga. En blank kula med ungefär hund... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...Efter middagen arbetas aldrig. Sedan middagen är avslutad, dra vi oss ut på verandan, där vi dricka kaffe och idka, vad man skulle kunna kalla, sällskapsliv ända till sängdags, vilket inträffar vid tiotiden. Gigarrökning och småprat utfylla kvällen, och om det inte skulle räcka till, ha vi alltid en förstklassig radioapparat med televisor att tillgå för att komma i kontakt med yttervärlden. Men i allmänhet behöva vi aldrig ta till mekanisk... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...Jag tar väl knappast fel, om jag påstår, att utvecklingen går i riktning mot en ökning av den senare faktorn och en minskning av den förra. Vid ett visst värde på dessa faktorer måste människosläktet automatiskt begå självmord. - Så länge kvinnan själv får välja, ja, sade Andréen, det är nog alldeles riktigt, men jag är för min del inte så övertygad om, att myrdrottningen får det. A... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Vi träffas vid måltiderna på neutral mark, men i allmänhet äter han utan att säga ett ord, och i allmänhet drar han sig omedelbart efteråt tillbaka till sitt lilla kontor, som ligger i samma flygel som laboratoriet. När man talar med honom om någonting, som in... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Prolog vid en skolfest) av Karin Boye ... Så knyts i den stora strömmen tanke till tanke och vilja till vilja, medan timmarna skrider, tills led efter led släpper händer som de hållit och går för att ta vid med sin uppgift omsider. Så knyts här bland lekar och bland läxor och drömmar - likt länkar i den stora gemensamheten, som sträcker sig sökande mot allt vi vågar hoppas - människors barn till hela mänskligheten... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Om han nu genomskådade mig, skulle det i alla fall vara för sent för honom att avvärja slaget. För övrigt hade jag en egendomlig känsla av att han inte var riktigt verklig. Det som satt där vid bordet och nös i sin näsduk, ganska påtagligt och ljudligt, var ett slags hägring, en jämförelsevis ofarlig spegelbild av en ond princip, som jag ville komma till livs. Jag hade slagit till, och i nästa ögonblick skulle slaget träffa - spegelbil... |
| Från: Kallocain (Andra kapitlet) av Karin Boye ...Och det var nu avskedsfesten för de utkallade som firades. Sådana högtidligheter hade alltid en viss likhet med festen för avtågande soldater. Skillnaden var ju stor: vid fester som denna visste alla, både de som reste och de som stannade kvar, att inte ett hår skulle krökas på de unga som lämnade sin hemstad, att det tvärtom gjordes allt för att de fort och utan gnissel skulle växa in i sin nya omgivning och att... |
| Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag tyckte att jag hade rört vid det levande djup, som Rissen ropat efter och Linda känt och sett. "Vet du inte, att här rinner livet upp", hade kvinnan sagt i min dröm. Jag trodde henne, och jag var viss om att vad som helst kunde ske. Jag ville inte gå tillbaka ner till fest... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 9) av Lindbohm, Denis ...Oförvitliga och vittnesgilla medborgare avlossade båda piporna i sina hagelgevär mot misstänkta ting, upptäckte att de skjutit ihjäl katter, höns, hundar, luffare, hippies, nattvakter - och ibland någon inbrottstjuv - och svor vid sin själs yttersta salighet på att de hade sett ett apliknande odjur med långa huggtänder: Chaanjel måste ha förvänt synen på dem. Chaanjel fanns överallt. Men de fem chaanjel blev aldrig någonsin funna. De stannade inte kvar i närheten av män... |
| Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Karrek var och förblev en av stödjepunkterna i min tillvaro. Hos honom fanns ingenting av det smittsamt sjuka, som skrämde och hetsade hos Rissen. Karrek tog emot mig i föräldrarummet, medan hans hustru satt och läste vid en liten nattlampa inne i familjerummet. (Några barn hade de inte.) Också inne hos oss var belysningen tämligen dunkel - det hade numera blivit allt vanligare, av sparsamhetsskäl - så att jag inte precis kunde studera polischefens drag, men i ha... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Bakom mig hade jag en så kaotisk förmiddag, att jag flera gånger varit nära att avbryta och skylla på sjukdom. Att jag trots allt lyckades hålla mig uppe berodde på att jag måste, att jag ville vara med vid Rissens undersökning och dom, mindre för att inverka på tingens gång - det trodde jag knappt var möjligt - än för att ännu en gång få se och höra den man jag varit så rädd för och trott mig hata så djupt. I förhörssalen var redan en rätt ansenl... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag urskilde den höge militär, som tjänstgjorde som domare, och de två sekreterarna, som satt och stirrade på sina tomma skrivblock. Vid domarens sida satt personer i militär- och polisuniform - förmodligen rådgivande specialister på olika områden, psykologer, statsetiker, ekonomer och andra - och i stigande halvcirkel framför alla dessa satt kursdeltagarna, Rissens egna kursdelt... |
| Från: Kallocain (Femte kapitlet) av Karin Boye ...Naturligtvis, och med rätta, kunde inte myndigheterna lägga någon vikt vid en enskild medsoldats klagoskrivelse. Däremot kunde man mycket väl sätta i gång med en insamling av namn från alla stadens laboratorier, där försökspersoner användes och där man alltså måste ha märkt bristen. Jag beslöt använda första kväll då j... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Linköpings domkyrka) av Karin Boye ... Från bilderna går ett ljungande sken av obönhörliga offerkrav, som fäderna hört och lytt. Den mannen där med den smala munnen satt aldrig lycklig vid aftonbrunnen, då hjordarna böljade trötta hem och en sorgelösande skymning brann. Han är elden. Branden bådar han, gud lika mycket som ung man. Allt som är hemligt genomskådar han strängt som bara de unga kan. Hög i sin renhets bjä... |
| Från: De älskade film (Kap 8) av Tidholm, Thomas G ...Man borde inte somna då, och drömma. Det är ett kafé, eller någon slags rum... de äter lunch... det är bilder på väggarna ... folk kommer och går... där ute, i skarpa färger... hon sätter sig vid ett bord... Ray kommer fram och han har en kamera. Utanför maten är det en plaskdamm. Änderna simmar omkring där och verkar trivas bra. Han kommer in i hennes hotellrum. Han vill ta kort av henne utan kläder. Hon vet att hon har blivit erotisk... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Det menar ni väl inte? - Lagar och förordningar är till för vårt skydd..., invände Rissen buttert. - För vems skydd, säger ni? angrep Karrek. Inte för Statens i alla fall. Staten har mer nytta av klara huvuden, som vid behov kan spotta på trycksvärtan... Rissen teg motvilligt, men återtog sedan: - I alla fall verkar de ofarliga för Staten. Vi kan lugnt släppa dem som redan är häktade och sedan lämna hela sällskapet åt sitt öde. Polisen kommer ändå att få ful... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Överseende mot förbrytare, vårdslöshet med egen säkerhet (man är ju ändå själv ett värdefullt och påkostat verktyg, det får inte glömmas!), personliga känslobindningar som är starkare än bindningen till Staten - dit är det de vill föra oss! Vid första påseendet förefaller deras riter vara rena fånerier. Vid närmare eftertanke blir de överväldigande osmakliga. De är bilder av ett överdrivet förtroende människor emellan, eller i varje fall vissa människor emellan. Redan det anser jag var... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 10) av Lindbohm, Denis ...De kunde dock inte bevaka alla. Någon fick för sig att pärlbandet mellan Jorden och Chaan på något vis kunde utnyttjas av chaanjel vid deras fjärrdirigering. Order sändes till den rymdstation, som innehöll slutlänken att pärlbandet genast skulle stängas av. Men ordern kom inte från "de rätta kanalerna" och kommendanten vägrade. Då sändes order till rymdstationens säkerhetsfolk ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han lade cylinderhatten och portföljen på bordet vid dörren och gick på tå fram till sängen. Fru de Lorche sov. Hennes hår, benat och slätkammat, delade sig i två tjocka, alnslånga flätor, vilkas noggranna, symmetriska placering tvärsöver skuldror och bröst vittnade om gott ordningssinne. Nattdräktens yppiga spetsar låg slätade och slickade som en välputsad fågels fjäderskrud. En ostörd sömn fulländade ansiktets symmetri, markerad av de... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ...Det ger något av samma känsla, som när man hoppar i skidbacke, just när man lämnat guppet. Naturligtvis fanns det folk där, det stod en grå ulster framme vid kanten, men jag brydde mig inte om honom utan ställde mig vid hans sida och tittade ut. Att se på jorden från ett berg eller en flygmaskin ger mig alltid en särskild sensation. Antagligen beror det på att jag så mycket tittar i mikroskop. För ... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Under mitt arbete som assistent vid ett av de medicinska laboratorierna hade det hänt, att min dåvarande chef råkat få tag på en kvinna med hela körtelverksamheten rubbad av ett föregående försök, och jag kom mycket väl ihåg, att det höll på att förrycka hela resultatet av hans un... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Men tänk er att han hade varit ung och haft möjlighet att omsätta sina önskningar i handling! Vid sådana tillfällen kommer mitt kallocain att vara bra att ha. Med det kan man förutse och förebygga många ohyggligheter, som nu är över en ett tu tre, utan att man har sett dem närma sig... - Förutsatt att man får tag på de rätta personerna. Det... |
| Från: Kallocain (Elfte kapitlet) av Karin Boye ...jag slukade honom nyfiket med ögonen, då han steg upp i talarstolen. Psykologer kände man knappast till i Kemistaden, om man bortsåg från några få rådgivare vid barn- och ungdomslägren och från de psykotekniker, som verkställde nödvändiga prov då ungdomen sorterades upp på de olika yrkena. Djin Kakumita var liten och spenslig till växten, med blankt svart hår och livliga och mycket välavvägda handrörels... |
| Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ...sitter vid mitt skrivbord i arbetsrummet och bläddrar i gamla papper, som jag av en händelse funnit, medan jag letat efter andra gamla papper. Och då faller i mina händer dessa blad, som jag skrev under ett par skickelsedigra veckor i Afrika för flera år sedan under ett besök hos min vän Tore Wagge, som hade en farm där nere. Det är inte dagboksanteckningar - överhuvud tycker jag inte om att föra dagböcker - det är endast lösa blad, där jag kastat ned några anteckningar, antingen för att ord... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Det är, som när man får välja mellan två vägar, varvid den ena för mellan branta bergväggar, som stänga utsikten, och den andra leder över bergen, man tvekar inte i valet. Det erkännandet måste jag ge Tores idéer: de öppna vid utsikt. Att det skulle kunna vara den största upptäckten i mänsklighetens historia, skulle jag också nästan kunna skriva under på. Ty för människan kan det endast finnas en centralfigur i världen, och det är hon själv, och vad Tore tror sig ha u... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Det är, som när man får välja mellan två vägar, varvid den ena för mellan branta bergväggar, som stänga utsikten, och den andra leder över bergen, man tvekar inte i valet. Det erkännandet måste jag ge Tores idéer: de öppna vid utsikt. Att det skulle kunna vara den största upptäckten i mänsklighetens historia, skulle jag också nästan kunna skriva under på. Ty för människan kan det endast finnas en centralfigur i världen, och det är hon själv, och vad Tore tror sig ha u... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Att de teg så mycket, det gjorde mig hjärtängslig. Och för resten, bara som de hälsade! De tog tag i händerna på varandra. Är det klokt! Ohygieniskt måste det vara, och så intimt så man skäms, dessutom. Att röra vid varandras kroppar så där, avsiktligt! De påstod att det var en urgammal hälsning, som de hade upplivat igen, men man behövde inte göra det, om man inte ville, man var inte tvungen till någonting. Men i början var jag rädd för dem. Ingenting är s... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han hade kastat sig in i ett företag, som krävde mycken takt och urskillning. Och då han visst inte ville frånkänna sig dessa egenskaper, skulle han dock önskat att han haft en fin och bildad kvinna vid sin sida. Om han mött fru de Lorche, skulle han trots den tillspetsade situationen ha begärt hennes bistånd. Denna gunst blev honom emellertid inte beskärd; i dess ställe sände honom Försynen överstinnan Edeblad och kaptenen greve Brenner. Kapte... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 3) av Elfred Berggren ... - Romantiken ha vi inom oss, säger han, den påverkas inte av hastigheten. Det är sant, att vi numera inte kan stiga ur och plocka en blomma vid vägkanten, men vårt romantiska sinne fordrar inte just det heller. Vår romantik visar sig på andra sätt. Att vara romantisk är det inte egentligen förmågan att uppleva saker starkare än andra förmå? Om det är så, då är jag för ögonblicket mera r... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Inledning) av Karin Boye ... Skänk ännu en kort frist åt världens hjul till att vända sig! Så mörk som natten står kanske ett ny kan tända sig. Är detta ännu förmätet sagt, så glöm alla orden, men låt oss tiga och tåla oss fram som gräs tätt vid jorden. För djup skam såg vi, för meningslöst lidande. Vi levde ju bara av väntan - låt oss få dö bidande! Förbarma dig! Förbarma dig! Ensam röst (ur Kör II) Makrokosmos herre, mikrokosmos herre, du som spränger alla må... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ivar Barfoth vandrade uppför Bergets oändliga trappor och vid varje avsats stannade han, slog sig för sitt bröst och ropade med klagande stämma: Excelsior! Excelsior! Excelsior! Därmed eggande sin trötta kropp till nya ansträngningar och manande sin själ till ett upphöjt lugn. Några timmars slummer på det obarmhärtigt hårda viloläger, en skolbänk bjuder, hade ådragit honom ett svårt ryggskott. Och likväl var de kroppsliga kvalen inte att jämföra med de själsliga. Dyster som en stor olyc... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 4) av Elfred Berggren ...Det var några år sedan. Vi voro ute på safari i det inre, tre goda vänner, med något tjugutal boys. Nu är det alltid så, att på kvällen efter middagen sitter man vid lägerelden och pratar och röker en stund före sängdags. Vid ett sådant tillfälle berättade en av vännerna, som är docent i Oxford i klassiska språk, att han just någon tid förut varit i tillfälle gå igenom en brevväxling mellan en romersk adelsm... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 4) av Elfred Berggren ...Det var några år sedan. Vi voro ute på safari i det inre, tre goda vänner, med något tjugutal boys. Nu är det alltid så, att på kvällen efter middagen sitter man vid lägerelden och pratar och röker en stund före sängdags. Vid ett sådant tillfälle berättade en av vännerna, som är docent i Oxford i klassiska språk, att han just någon tid förut varit i tillfälle gå igenom en brevväxling mellan en romersk adelsman på Julius Caesars eller Augustus tid och en hans uppsynin... |
| Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Det uppstod också svårigheter med kallocainet, som fortfarande tillverkades i mindre mängder på laboratorierummen. En gång kom vi att diskutera frågan vid middagsbordet. (Vi, det vill säga Rissen, jag och alla kursdeltagarna, hade fått några långbord i den stora matsalen, där också polishusets hjälppersonal åt.) Vi hade som vanligt haft rasande bråttom hela förmiddagen, luften hade varit ännu fukt... |
| Från: Kallocain (Tredje kapitlet) av Karin Boye ...Jag behöver dig. Du måste stanna hos mig. Men jämsides med min ängslan för att lämnas ensam löpte en liten rännil av hopp: ja varför inte - varför kunde hon inte dö - det kanske vore rätta lösningen på problemet? Men jag ville inte kännas vid den. Och så pressade jag henne mot mig, hårt, i ett slags vanmäktigt raseri. Vi gick och lade oss och släckte lampan. Min månadsranson av sömnmedel var slut för länge sen. Även om inte hennes lena värme och hennes doft, som påminde om teblad, ... |
| Från: Kallocain (Fjortonde kapitlet) av Karin Boye ...En gång var jag nära att berätta alltsammans om min nattliga pina - men hejdade mig i sista minuten vid minnet av hennes kalla blick i drömmen. Efteråt var jag glad att inte ha sagt något. Misstanken att Linda i hemlighet stod på Rissens sida lämnade mig ingen ro längre. Fick hon veta vad jag tänkte om honom, kunde hon i samma ögonblick vara min f... |
| Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...De var strålkastare, men inte så genomträngande som den jag hade gömd i fickan. Det var tjänstgöringskväll, och vi kom sent i säng. Länge låg jag stilla och väntade på att hon skulle somna. När jag äntligen var säker, smög jag mig först upp vid skenet från den lilla nattlampan och hängde för polisögat. Framför polisörat gillrade jag upp en kudde lika ogenerat som jag en gång sett Karrek göra det. Naturligtvis var det förbjudet, men jag befann mig vid förtvivlans gräns, och vad som än h... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 8) av Elfred Berggren ... Hjärnan var ett av de organ, man lyckades tidigast med. Det var en japan, som för några år sedan lyckades hålla en marsvinshjärna vid liv på sitt laboratorium i sex månader. Och att den verkligen var vid liv, det visar den mikroskopiska undersökningen efteråt, det hade inte ägt rum någon som helst degeneration i cellerna. Nu är det visserligen intressant att konstatera, att ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 1) av Lindbohm, Denis ...Visst var den ovanlig (och dessutom obegriplig för det stora flertalet), men inte så ovanlig att den borde ge honom en unik position. Om Arvid inte haft en moster, som var gift med en tysk professor vid namn Josef Liberman, skulle boken inte ens ha kommit ut. Inget svenskt förlag var intresserat av att satsa pengar på en bok som så tydligt riktade sig till ett litet fåtal. Redan titeln var osäljande i hög grad: "Psi-faktorns variabler". Vem köp... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 5) av Lindbohm, Denis ...Men vid den tidpunkten hade expeditionen avsänt en av sina tolv sonder med rapport till Jorden och hade kvar elva - inte tio. Samtalet spelades in, men efteråt kunde man inte förstå Gadvalins yttranden. Man hade emellertid haft två stenografer inne i skeppet. De hade skrivit ner vartenda ord och båda hade skrivit ner att Gadvalin sagt "tio", inte "elva". När hela expeditionsstyrkan, med unda... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 2) av Elfred Berggren ...Det löd: Come Chartoum stop needed stop machine meeting stop Tore Jag undrar, om det finns någon människa i världen, som skulle kunna åstadkomma ett sådant telegram utom Tore. Han bor nere vid ekvatorn, det bör vara omkring sextusenfemhundra kilometer dit ner, och han telegraferar och beställer mig dit ungefär som om det rörde sig om en spårvägsresa. Han har den moderna människans suveräna nonchalans för avståndet. Jag undrar, vad d... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Jul 1939) av Karin Boye ... "Vi kommer inte med skrämsel, vi kommer med tröst. Vi såg er övergivenhet en lång mörk höst. Hur gott att vara fler. Sitt kvar hos oss vid brasan. Vi kände också fasan, och vår förtvivlan var som er. Vi stod med frusna munnar i världens natt på post, och rymdens stelnade brunnar låg isblå av frost. Vi kände dödens bett. Och dödssnö låg vida. Då viskade någon: Bi... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...Andréen låg till sängs i någon tillfällig åkomma, och Mac Logan var sysselsatt i maskinverkstaden. Tydligen hade Tore inte varit där länge, när jag kom, några minuter på sin höjd. Han satt vid skrivbordet och grubblade med två protokoll framför sig, som han jämförde. Jag hälsade. - Vet du vad, sade han, jag skall börja på en ny bog i dag. Jag skall börja låta robotarna uppträda samtidigt. - Varför det? - Jo, för att kunna jämför... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 13) av Elfred Berggren ...ganska sunda och i synnerhet förvånansvärda, därför att han betraktade rasproblemet ur så helt annan synpunkt än anglosachser bruka göra, och gick till slut in för att illustrera sin uppfattning om negrernas själsliv med sagor, som han hört berättas vid lägereldarna under safaris eller i hyddorna, dit han brukade slinka in på kvällarna för att lyssna och prata. Jag kan föreställa mig, hur oerhört populär han måste vara bland dessa naturbarn. - Hur gammal är ni? frågade jag till slut. - Tjug... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 11) av Lindbohm, Denis ... Men själv kunde han inte. Han lärde sig aldrig teleportationens stora konst. Barnen lärde. De kunde teleportera vid två års ålder till platser vid horisonten. Ett år senare kunde de teleportera till vilken plats som helst på hela Chaan. Vid fem års ålder kunde de teleportera till de andra planeterna inom systemet, även de djupfrysta. För de hade verkligen cha... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 11) av Lindbohm, Denis ... Men själv kunde han inte. Han lärde sig aldrig teleportationens stora konst. Barnen lärde. De kunde teleportera vid två års ålder till platser vid horisonten. Ett år senare kunde de teleportera till vilken plats som helst på hela Chaan. Vid fem års ålder kunde de teleportera till de andra planeterna inom systemet, även de djupfrysta. För de hade verkligen chaanjels förmågor: De kunde omge sig med psiomagnetiska sköldar och uthärda både rymdens vacuum och det väldiga gastrycket på b... |
| Från: De älskade film (Kap 2) av Tidholm, Thomas G ...Hon är f.ö. 1.92 lång. (Ray är bara 1.89.) Den lömska framtoningen rår hon inte för. Den är ett släktdrag. Hennes far var dramaturg vid Länsteatern. De som nu vänder åter från kassorna bär inga biljetter i sina händer. Nästan allt är slut. På sin höjd har de fått någon reservplats på en experimentfilm från något land i Sydostasien som de aldrig har hört talas om. Men om de vis... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Vittnen? Det är väl bättre för alla parter att inte ha några vittnen. Men herr Markurells järnnävar grep de båda vännerna och släpade dem in i skänkstugan. Han tryckte ned dem vid ett av småborden, ställde fram konjak, vatten, cigarrer, allt av dyrbaraste slag. Han spillde inte flera ord och de båda herrarna skålade under tystnad. Herr Markurell stod en stund och betraktade dem med en underlig, halvt drömmande, halvt efte... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han begav sig därpå till kontoret för att fullborda sin klädsel. Men i förstugan dröjde han några ögonblick vid foten av den trappa, som leder upp till Kupans vindsvåning. Han tog några steg uppför och trappan knakade och gnällde. Nå, det visste han på förhand, att den skulle göra. Han steg in på kontoret, drog sängen från kassaskåpet, öppnade dess dörr ... |
| Från: Kallocain (Sjuttonde kapitlet) av Karin Boye ...Vilken bitter misstro hade hon kommit fram till nu? Jag tänkte på dårsekten, som låtsades sova bland beväpnade. Det var väl allesammans i fängelse vid det här laget. Senare sade hon: - Tror du det finns fler som har varit med om det där - andra? Som har börjat förstå vad det är att föda? Andra mödrar? Eller fäder? Eller älskande? Som inte har vågat säga vad de har sett, men vågar när någon a... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...H. Markurell och skall, påstås det, ha tjänat runda hundra tusen på affären. Berättelsen om den gråtande gossen hänger måhända på något sätt samman med en annan berättelse, i vilken både namnet Markurell och namnet Barfoth förekommer. För vid pass hundra år sedan skall det ha funnits en gosse Markurell och en gosse Barfoth i staden. Deras föräldrar och övriga förhållanden känner man inte till, men man vet att de var gymnasister. En dag skall gossen Barfoth ha sagt till gossen Markure... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Denna brist på takt må tillgivas en stad, som sällan hade orsak att skratta. För resten blev det ju inte någon katastrof. I elfte timmen seglade en vida stoltare skuta fram på Wadköpingsån och räddade allt som räddas kunde. Vid rodret stod Carl-Magnus de Lorche och skutans namn var Wadköpings Förenade Metallindustrier. Ombord fanns plats för hela stan. Prospektet var hållet i Carl-Magnus vanliga stil, kortfattat och sakligt. Två tusen stamaktier à fem hundra kronor i u... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Solskenet värmde henne inte, en kopp het choklad hos Wedblads värmde henne inte, brasan i det gredelina kabinettet värmde henne inte. Hon behöll den rundskurna på och satte sig vid skvallerspegeln, på vars glas alltjämt stod ristat ett skämtsamt ”titt ut!”. Det var kamraternas verk. Män och kvinnor gick förbi; en och annan saktade farten för att ödmjukt hälsa den gamla damen. Tant Rüttenschöld nickade och smålog förbindlig... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...För resten... Bah! Det är ju bra, det är mycket bra. Man blir som en indian. Det härdar. Tack alltså! Heder och tack! Gubbe! Men! Elsa! Har jag någonsin kommit min hand vid pilten? Vid Louis? Nej! Ser du det! Har jag skrämt honom, har jag skämt ut honom, har jag sagt honom ett hårt ord? Nej! Han är lydig! Han är lydig som en dresserad pudel. Men det är inte mitt fel! Det ligger alltså i blodet. Ett värdefullt arv, skulle man k... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ...stod mitt ute på gårdsplanen, för att ta emot oss, när planet landade vid bungalowen på savannen. Det är underligt med möten. Skilsmässor anses ha privilegium på att vara vemodiga, men fråga är, om inte möten med gamla vänner borde tillskrivas denna egenskap i ännu högre grad. I en tillvaro, vars utmärkande beståndsdel är livet - en utpräglat dynamisk företeelse - ha vi minnet, som är enbart statiskt. Ett minne är en sten i en fors, och en sten i en fors är alltid oförändrad, den ligger d... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ...Det var år 1955 på våren. Men nu har du hållit dig undan så länge, att vi förlorat dig ur sikte. Tore hade tagit oss en under vardera armen och förde oss upp mot byggnaden, medan vi småpratade om saker och ting, som föllo oss in. Vid trappstegen, som förde upp på verandan, hejdade han sig ett ögonblick och ropade till Mac Logan: - Vi måste in till Nairobi i dag, Mac Logan. Kan du vara färdig till klockan halv tre? - Ja visst, blir det bara för dagen, eller blir det längr... |
| Från: De älskade film (Kap 7) av Tidholm, Thomas G ...Det förekommer debatter och presskonferenser där blyga, filmälskande, ohyggligt pålästa journalistvolontärer får tillfälle att ställa frågor till dem som skapat filmerna. Inga dumma frågor om skonummer eller favoriträtter ställs vid dessa tillfällen. Journalisterna går alltid rakt på de djupaste, mest personliga frågorna. Förr eller senare ställs den allra tyngsta frågan: VAD ÄR FILM FÖR DIG? Filmskaparna ser då plötsligt upp, deras blickar stelnar till och skärps under n... |
| Från: Kallocain (Tionde kapitlet) av Karin Boye ...Då man är van vid att varenda minut både natt och dag har sin orubbliga bestämmelse, blir en sådan tom tidrymd otroligt plågsam, men allting, också det värsta, har sin övergång, och till sist infann sig polisministern, så att vi kunde få tillfälle att visa vad kallocainet dög till. Jag hade knappast trott, att jag skulle behöva ta mig samman så hårt för att inte darra på handen, när ärmen veks upp på en orakad förbrytartyp i stolen framför mig, men Tuaregs små björnögon ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 5) av Elfred Berggren ...berättar med syn- och hörbar förtjusning om den sammanstötning mellan franskt och engelskt kolonialintresse, som här ägde rum för sjuttiofem år sedan, och vars bestående resultat blev sammanhang mellan det anglosaxiska inflytandet i Sydafrika och vid Medelhavet. Här lämna vi nu Vita Nilens flodfåra för att under någon timme flyga efter kompass, innan vi nå inom verkningsområdet för den privata radiofyr, som Tore har invid sin bungalow. * Jag ber Mac Logan, och han är endast alltför vill... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|