Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Leo bekräftade hans uppgifter och gick så långt i fånighet, att han tog av sig hatten. Möjligen för hettans skull men som jag tror av vördnad. Ty det var ett heligt rum.
Nåväl, Markurell. Den okunnige, som såg plantan, drivhuset och trädgården, måste tro att dessa härliga anläggningar, denna sinnrika byggnad var till för sin egen skull eller för ett mycket högt ändamål och att vä... |